bäckmärke
Berula erecta
Den svenska utbredningen omfattar Västkusten, Skåne, Öland och Gotland, några inlandslokaler i Östergötland och Västergötland samt de tre utpostlokalerna i Uppland. 3 kartblad, 3 kvadranter.
De uppländska förekomsterna är belägna långt från de närmaste: västra Östergötland, Fårö och Dagö. Spridningen kan ha skett med rastande sjöfåglar (Almquist 1964). När det gäller lokalen i Sollentuna är troligare att den kommit dit med människans hjälp, aktivt eller passivt.
De uppländska förekomsterna är belägna långt från de närmaste: västra Östergötland, Fårö och Dagö. Spridningen kan ha skett med rastande sjöfåglar (Almquist 1964). När det gäller lokalen i Sollentuna är troligare att den kommit dit med människans hjälp, aktivt eller passivt.
Första fynd
Först publicerad av Almquist (1964): Häverö, Gottsta, se nedan.
Lokaler
Fynd efter 1990. – Norrtälje Blidö Rödlöga skärgård Långskär, södra delen (11J2i3145) i källkärr 10 m från strandlinjen 2000 GEK m.fl.; Häverö 200 m SSV om gamla järnvägsstationen i Häverödal (12J1b4709) kallkälleartad göl ca 30 m från Skeboån 1998, 2000, 2003 EZA (S); Sollentuna Sollentuna Bögs gård, SSV om Ravalen (11I8d3342) dike 1996 MOA, 2008 HGU. Förekomsten i Häverö finns dokumenterad sedan 1890 genom herbariematerial: Häverö, Gottsta 14.8.1890 P. Mattsson (UPS). Återfynd gjordes av en slump av Almquist 1957 (Almquist 1964; herbariematerial i LD, S, UPS). Han följde sedan förekomsten till 1964 och uppfattade den då som tynande på grund av alltför torra förhållanden och konkurrens av andra växter. Den återfanns dock 1992 på det som måste vara samma lokal: Häverö Skeboån vid Gottsta 1992 JEM (S).