Ogräsmaskrosorna är med hänsyn till såväl arter som individer den största och i landskapet mest påtagliga gruppen maskrosor. Variationen är enorm, men gemensamt för arterna är att frukterna saknar röda färgtoner, de yttre holkfjällen är mycket sällan uppåtriktade och saknar knöl nära spetsen. Bladen är oftast kraftiga och mer eller mindre uppflikade, stjälken är förhållandevis tjock och slangig och korgen i regel bredare än 40 mm, inte sällan uppemot 60 mm. Arterna växer i huvudsak på kulturskapade ståndorter som vägkanter, vallar, gräsmattor och ruderatmarker och utgör ett minst sagt påtagligt inslag i kulturlandskapet under våren. Ogräsmaskrosorna uppträder även i ogödslade betesmarker, särskilt i områden med naturligt näringsrika jordar och kan då bli småväxta och med otydliga bladkaraktärer, vilket gör att de kan förväxlas med arter ur andra sektioner. Ogräsmaskrosorna är ofta mycket svåra att artbestämma och i inventeringen har de insamlats i mycket begränsad omfattning. Mörkertalet för de flesta arterna är säkert mycket stort och det finns med största sannolikhet ännu fler arter än de nedan redovisade. Några arter är kända, men ännu obeskrivna och lämnas därför utanför listan. 184 småarter är kända från Uppland. 711 kartblad, 2568 kvadranter.