gulsporre
Linaria vulgaris
Mer information om arten
Allmän i Uppland. 653 kartblad, 1715 kvadranter.
Den ursprungliga miljön för gulsporre är stränder, framför allt havsstränder, där den växer i klippskrevor, på klapperstensstränder och i strandsnår. I inlandet förekommer den i kulturskapade miljöer, såsom kring gårdar, på väg- och dikeskanter och banvallar, i trädesåkrar och på skräpmarker, antagligen till stor del spridd med grus. I flera kustnära områden är gulsporre ganska ovanlig annat än på stränderna, vilket ger vid handen att inlandsförekomsterna har annat ursprung än strandförekomsterna.
Förändring + 22 %. – Gulsporre har ökat, antagligen därför att antalet lämpliga, kulturskapade lokaler ökat.

Första fynd

Först publicerad av Celsius (1735); Linné (1753): Vaksalavägen.

Variation

En form av gulsporre med radiärsymmetriska blommor, f. peloria, insamlades på Ljusterö, Södra Gåsskäret år 1742 av en student till Linné. Den presenterades för Linné, som tog den till utgångpunkt för diskussioner om hur arter har uppstått (Linné 1744). Linnell (1952) sökte efter pelorian på Gåsskären år 1937, men fann den inte där, däremot i stor mängd på Skarpskäret, mindre än 1 km från Gåsskären. Detta fick honom att tro att Skarpskäret är ursprungslokalen. Under inventeringen har pelorian eftersökts förgäves både på Gåsskären och Skarpskäret (se Nilsson, E. 2007). Däremot har den påträffats på några andra lokaler, bl.a. i Norrtälje Närtuna; Stockholm Hässelby; Uppsala Bälinge och Uppsala-Näs.

karta