Ängsnycklar växer vid kusten huvudsakligen på havsstrandängar. I övrigt förekommer den i öppna rikkärr, kalkfuktängar och på strandängar vid sjöar. Den kan även växa i fattigare kärr, oftast i sådana som förr i tiden nyttjats till slåtter. Inte sällan växer den på kulturskapade ståndorter som diken och ibland i grustag och lertäkter. På Färingsö förekommer ängsnycklar i första hand i gamla lergropar med kalkhaltig varvig lera i botten.
Förändring + 1 %. – Ängsnycklar är hävdgynnad, men kan expandera tillfälligt i en begynnande igenväxningsfas. På havsstränder har landhöjning och isskjutning hållit stränderna öppna, medan upphört bete i många rikkärr på sikt medför att den försvinner då lokalerna växer igen. Arten gynnas av en mycket sen slåtter och ett inte alltför intensivt bete, men missgynnas däremot av alltför tidig slåtter.
Första fynd
Variation
På havsstränder blir ängsnycklar ofta grova och bredbladiga, medan de i kärr i inlandet oftast är slankare och smalbladigare. Framför allt på havsstränder förekommer en form med fläckar på bladens ovansida. Denna form sammanblandas inte sällan med blodnycklar (se vidare under denna). Harry Smith urskiljde de fläckbladiga ängsnycklarna under arbetsnamnet Orchis baltica, ett namn som förekommer på några av hans insamlingar (bl. a. i S). Namnvalet är olyckligt, då Dacylorhiza baltica baltnycklar är en egen art som främst förekommer i de baltiska staterna och vidare österut och bara påträffats tillfälligt i Sverige. Sällsynt kan enstaka vitblommiga exemplar uppträda, i Norrtälje Söderby-Karl Ramviksudden (11J9e) finns ett rikt bestånd av vitblommiga individer tillsammans med normalfärgade, först funnet 1976 (JEM) och kvar under inventeringsperioden. Dessa ska inte förväxlas med vaxnycklar, som oavsett grundfärg på blommorna alltid är gulfärgad på de centrala delarna av läppen.
Utbredning
Mindre allmän–tämligen allmän i norra och nordöstra delen av landskapet och i skärgården, i övrigt sällsynt. 366 kartblad, 739 kvadranter.
