ängsnäva
Geranium pratense
Mer information om arten
Ängsnävans utbredning omfattar stora delar av Europa. Den har sedan länge även odlats som prydnadsväxt, varifrån de svenska förekomsterna troligen har sitt ursprung. I Uppland är den tämligen sällsynt och finns främst i de sydvästra, centrala och norra delarna av landskapet. 85 kartblad, 110 kvadranter.
Ängsnäva förekommer på öppen kulturmark av varierande typ, gärna med buskar och relativt hög gräsvegetation, såsom vägkanter, diken, övergivna betesmarker och tomtmark. Den har också rapporterats från kyrkogårdar och skräpmark. Förekomsterna tycks vara mycket beständiga. Fortfarande växer den t.ex. på den först rapporterade lokalen i Hågadalen S om Uppsala: Fäbodarna.
Förändring - 34 %. – Även om ängsnävan är ganska tålig mot igenväxning har den minskat och försvinner då vegetationen sluter sig till buskmark med alltför höga gräs och örter.

Första fynd

Först publicerad av Celsius (1735); Linné (1753): Helga Trefaldighet, Fäbodarna.
karta