Axag är en av karaktärsväxterna för öppna rikkärr och extremrikkärr i de norra kalkområdena. I denna miljö är den regelbundet förekommande och stundom beståndsbildande. Bestånden minskar successivt på de högst belägna lokalerna, antagligen beroende på urlakningen av kalk.
Förändring + 5 %. – Dikning har minskat arealen av våtmarker, men axag står kvar ganska många år i de mer eller mindre torrlagda myrarna.
Första fynd
Lokaler
Några av de sydligaste lokalerna. – Tierp Tolfta Odenslättmossen (12H9i2700) mosse med rikkärr nedanför Uppsalaåsen 1993 NAN; Österlövsta Tannsjön (12I8d3740) SVS; Östhammar Börstil 400 m V om Långängen (12I6h2238) långsträckt myrstråk med rikkärrspartier 1999 EZA; Edskärret, södra delen (12I7h1945) 1999 EZA; 500 m N om norra delen av Björnholmsmossarna (12I8h4028) rikkärr 1999 EZA, tidigare känd från ”Börstils mosse” 1895 Th. Wass (GB); Film S om östra delen av Vikasjön (12I7c2047) rikkärr TJO (h); 250 m NO om Andersbo Liss-sjön (12I7d3907) TJO; Forsmark O om norra delen av Långträsket (12I8g3304) rikkärr EZA; Harg V om Stockbysjöns norra del (12I5h3739) vassbevuxen sankmark 1997 EZA (UPS); Valö SV om Fågelfjärd (12I8f4245) 1997 EZA.
Tidigare sydliga fynd. – Uppsala Jumkil (Wahlenberg 1820), ”uppgiften har av ingen bekräftats, men får ej anses helt osannolik” (Almquist 1965); Österåker Ljusterö strand-äng vid Gässvikens norra sida 1925, 1926 I. Fröman (S).
