En europeisk art som använts som medicinalväxt och planterats i Sverige, åtminstone sedan 1700-talet. Den är som kvarstående eller förvildad tämligen sällsynt i Uppland. 174 kartblad, 234 kvadranter.
Pestskråp kan vara kvarstående mycket länge och bilda enorma, i stort sett rena bestånd, eftersom de stora skuggande bladen förhindrar andra växter att etablera sig. Flertalet bestånd är hanplantor, varför pestskråp oftast sprids enbart på vegetativ väg. Den förekommer i och intill gamla parker, i gårdsmiljöer, betesmarker och diken, på vägkanter och banvallar.
Förändring + 60 %. – Pestskråp har ökat, antagligen på grund av minskat bete och tramp i gårdarnas omedelbara närhet, något som ger en för arten negativ störning.