blåhallon
Rubus caesius
Mer information om arten
Blåhallon är tämligen allmän i Uppland som helhet, men har ojämn utbredning. Den är vanlig utefter kusterna, omkring Mälaren och norr om Uppsala, men saknas i stora områden. 336 kartblad, 679 kvadranter.
De ursprungliga lokalerna för blåhallon finns antagligen på sjö- och havsstränder. Den är en karaktärsväxt för Mälarens stenstränder, där den växer både öppet och i albården. Vid havet finns den i likartad miljö och kan bilda utbredda bestånd på ganska exponerade stenstränder. Den förekommer även på åkerholmar, i åkerkanter, kring stenrösen, på vägkanter, vägslänter och i diken.
Förändring + 6 %.

Första fynd

Först noterad i Blomboken: ”Vavdsdala” (Martinsson & Ryman 2007); Linné (1731): Järfälla Kofsan (Fredbärj & Knöppel 1953); först publicerad av Linné (1753): Jumkil.
karta