hampflockel
Eupatorium cannabinum
Mer information om arten
Ganska vanlig vid kusten i norr och nordost, vid Dalälvens nedre lopp och i det centrala Mälarområdet; i övriga delar av Uppland sällsynt. 107 kartblad, 187 kvadranter.
Hampflockel växer på sandig och stenig mark i strandlundar och strandsnår vid havet och kring Mälaren. Vid Dalälven växer den intill älvfåran och på vattenomflutna, steniga fastmarkspartier. I inlandet förekommer den i fuktig skog, skogskärr och intill skogsbilvägar. Den blommar sent på sommaren och är antagligen beroende av milda sensomrar och höstar för fruktsättningen.
Förändring + 96 %. – Hampflockel har ökat kraftigt både vid kusten och vid Mälaren och expanderar sedan några decennier söderut längs Roslagskusten, kanske på grund av ökad näringstillgång i samband med vattnens eutrofiering. Redan 1973 noterades den av R. Staav på Blidö Östra Gjusharan (11K0a), en lokal där den ännu förekommer.

Första fynd

Först noterad av Linné (1731): Järfälla Kofsan (Fredbärj & Knöppel 1953); först publicerad av Celsius (1735), enl. Gertz (1925): ”In insula lacus Maeleri Kofsan”; Thedenius (1871): öar i Görväln, Elfkarlö bruk.
karta