gul nunneört
Pseudofumaria lutea
Ursprunglig inom ett begränsat område i södra Schweiz och norra Italien, men förekommer naturaliserad inom ett större område. Odlas som prydnadsväxt och har under de senaste årtiondena naturaliserats även i Uppland. Den nämns inte i Almquist (1929, 1965), Almquist & Asplund (1937) eller Lundqvist (1991), vilket visar att den spritts i sen tid.
Gul nunneört sprider sig snabbt från odlade plantor med hjälp av de myrspridda fröna. Den växer kring bebyggelse på tomtmark, i trädgårdar och häckar samt på skräpmark och tippar. Många förekomster finns mellan blocken i stenmurar, bl.a. kyrkogårdsmurar. Den har sedan början av 1990-talet etablerat sig i stensättningarna vid Fyrisån i Uppsala, där den bildar ett utbrett bestånd som för varje år blir allt större. Första fyndet i Uppsala är från Vaksalagatan 20, rivningstomt 1960 (E. Almquist, UPS). 56 kartblad, 77 kvadranter.
Gul nunneört sprider sig snabbt från odlade plantor med hjälp av de myrspridda fröna. Den växer kring bebyggelse på tomtmark, i trädgårdar och häckar samt på skräpmark och tippar. Många förekomster finns mellan blocken i stenmurar, bl.a. kyrkogårdsmurar. Den har sedan början av 1990-talet etablerat sig i stensättningarna vid Fyrisån i Uppsala, där den bildar ett utbrett bestånd som för varje år blir allt större. Första fyndet i Uppsala är från Vaksalagatan 20, rivningstomt 1960 (E. Almquist, UPS). 56 kartblad, 77 kvadranter.
Första fynd
Först funnen i Stockholm, Värtagasverket 1939 S. Qvarfort (S); först publicerad av Karlén, red. (1998): Norrtälje 1993 (Magnus Bergström).
