silvermartorn
Eryngium giganteum
Mer information om arten
Tvåårig ört med naturlig utbredning i Kaukasus och Iran. Odlas som prydnadsväxt och sprids med trädgårdsavfall eller förekommer som kvarstående odlingsrest. 9 kartblad, 9 kvadranter.

Första fynd

Först publicerad av Aronsson, ed. (1995): Stockholm Albano 1994, se nedan.

Lokaler

Fynd efter 1990. – Ekerö Färingsö 50 m N om gården Sätuna (10I7a1442) utfyllnad 2006 SNO; Nacka Boo Björknäs Norra Koldalsvägen (10I6h0336) lövbacke, endast blad 2002 HGU (LD); Norrtälje Edebo Hammarby (12J1a3242) kulturmiljö 1999 EZA (UPS); Estuna NO om Ekskogen (11J7c2309) vägren 2001 JEM (h); Sollentuna Sollentuna Väsjöns västra sida (10I8e4725) 1991 GHE; Stockholm Engelbrekt Albano f.d. järnvägsstation (10I6f3730) intill järnvägsspår 1994 JED; Täby Täby Gribbylund O om Myrängsskolan (10I9f0938) skogsbacke 1994 LTH (S); Uppsala Domkyrko Reningsverket (11I7a2240) 2002 J. Wissman; Värmdö Värmdö Nickebo holme just V om Sundsvik (10I8j2021) 1994 A. Lindroth (S), 1995 NLÖ.

Tidigare fynd. – Danderyd Danderyd Mörby 1953 T. Westermark (UME); Stocksund Föreningsvägen 1947 G. Berggren (S).