Styvnate förekommer bara i Europa, där den har en relativt nordlig tyngdpunkt i sin utbredning, och är överallt mycket sällsynt. Sverige hyser en förhållandevis stor andel av dess kända världspopulation. Den är ovanlig i hela landet och har flest aktuella lokaler i Östergötland, Jämtland och Skåne.
Styvnate förekommer i klara, måttligt näringsfattiga sjöar med högt pH och god vattenkvalitet. Bottensubstratet är ofta lera, dy eller gyttja. Den förekommer nästan aldrig i mindre eller strömmande vatten.
Orsaken till artens försvinnande från Uppland är sannolikt en kombination av sjösänkningar och övergödning av vattnen under 1900-talets andra hälft.
Första fynd
Utbredning
Den har inte hittats under inventeringen och är numera sannolikt utgången från Uppland. Styvnate har alltid varit mycket sällsynt och sågs senast 1971 i sjön Trehörningen i Närtuna socken. Fridlyst.
Ej funnen efter 1990.
Almq. Mycket sällsynt.
Lokaler
Tidigare fynd. – Norrtälje Fasterna/Rimbo Metsjön talrika insamlingar från 1847 K.J. Lönnroth (UPS) till 1901 W. Netzel (S), eftersökt 1977 utan resultat (Nilsson & Gustavsson 1979) samt efter 1990 (KST, MBE); Närtuna/Rimbo Trehörningen 1895, 1896 G.A. Tiselius (S), 1949, 1950 S. Nordenstam (S), 1970 G. Lohammar (S, UPS), tämligen rikligt 1971 (Nilsson & Gustavsson 1979) senare förgäves eftersökt vid flera tillfällen; Tierp Vendel Husby kvarn, mycket rikligt 1941 G. Lohammar (S, UPS), växtplatsen förstörd 1977 (Nilsson & Gustavsson 1979); Österåker Österåker-Östra Ryd Långsjön (Selander 1913b) förgäves eftersökt vid flera tillfällen, belägg saknas.