Tämligen sällsynt i Uppland som helhet, men betydligt vanligare i den norra – nordöstra delen av landskapet. 132 kartblad, 216 kvadranter.
Almq. ssp. lingulata: ojämnt spridd i större delen av landskapet, men i Heby sällsynt; ssp. axillaris tämligen sällsynt åtminstone upp till Forsmark och Tolfta, synes sällsynt i kusttrakterna och än mer i skärgården.
Ängsgentiana är något av en karaktärsart för naturbetesmarker och slåtterängar, men dess vanligaste ståndorter är nu skogsbilvägar, vändplaner i skogen och gräsbundna vägkanter i kalktrakterna. I Norduppland förekommer den ganska allmänt på igenväxande, fuktiga skogsbilvägar och kan där växa i stor mängd utefter ganska långa sträckor. Man finner den i denna miljö tillsammans med andra ängsväxter som ängsskallra, rosettjungfrulin, tätört och slåtterblomma.
Det är väl dokumenterat att ängsgentiana har gått kraftigt tillbaka i sina ursprungliga miljöer (Lennartsson 1997). För Upplands del beräknar Lennartsson & Svensson (1996) att 96–98 % av förekomsterna försvunnit under de femtio åren från 1945 till 1994. De rika förekomsterna på skogsbilvägarna ger dock en ganska positiv bild av läget, även om det inte är ”rätt” miljö.