rörsvingel
Schedonorus arundinaceus
Allmän i Upplands kustområde, i övriga delar av landskapet sällsynt. 403 kartblad, 1090 kvadranter.
Rörsvingel hör ursprungligen till havsstrandfloran med förekomster i ytterkanten av strandsnår och strandlundar och mera öppet i klippskrevor och på steniga stränder i skyddade vikar. Innanför själva kusten växer den i kanten av snår och betesmarker och ofta på kraftigt kulturpåverkade lokaler som skogsvägar, vägkanter, åkerkanter och diken. Den har även en hel del sentida förekomster i den vegetationsglesa zonen närmast asfaltkanten på vintersaltade större vägar.
Förändring + 37 %. – Rörsvingel ökar kraftigt både i sin ursprungliga havsstrandmiljö och i inlandet. På stränderna breder den ut sig allt mer och utgör en allvarlig konkurrent till den mera lågvuxna strandängsfloran. Den kan betraktas som en igenväxningsart i havsstrandmiljö. Den tycks även vara på spridning inåt landet och förekommer nu på allt fler inlandslokaler.
Rörsvingel hör ursprungligen till havsstrandfloran med förekomster i ytterkanten av strandsnår och strandlundar och mera öppet i klippskrevor och på steniga stränder i skyddade vikar. Innanför själva kusten växer den i kanten av snår och betesmarker och ofta på kraftigt kulturpåverkade lokaler som skogsvägar, vägkanter, åkerkanter och diken. Den har även en hel del sentida förekomster i den vegetationsglesa zonen närmast asfaltkanten på vintersaltade större vägar.
Förändring + 37 %. – Rörsvingel ökar kraftigt både i sin ursprungliga havsstrandmiljö och i inlandet. På stränderna breder den ut sig allt mer och utgör en allvarlig konkurrent till den mera lågvuxna strandängsfloran. Den kan betraktas som en igenväxningsart i havsstrandmiljö. Den tycks även vara på spridning inåt landet och förekommer nu på allt fler inlandslokaler.
Första fynd
Först publicerad av Kalm (1747): Funbo, Lövsta, odlad.
