Mycket allmän utefter kusterna i norra och östra Uppland, i söder till trakten av Yxlan–Blidö, där den blir ovanligare. Saknas som vildväxande i landskapen på ostkusten söder om Uppland. Däremot finns det gott om fossilt pollen i kvartära avlagringar i södra Sverige. Havtorn har även planterats som prydnadsbuskar i inlandet och på många lokaler blivit kvarstående. Havtornsbestånden vid Upplandskusten hör till de rikaste i världen (Almquist 1929). 182 kartblad, 434 kvadranter.
Havtorn växer på näringsrik, gärna kalkrik mark, helst sådan som är nybruten. Den är ljuskrävande och konkurreras bort av andra buskar och träd, när sådana får möjlighet att etablera sig. Dess mest karakteristiska lokaler är steniga havsstränder, där den utgör de yttersta buskarna innanför de öppna stränderna. Med hjälp av rotskott vandrar den utåt allteftersom landhöjningen fortskrider. Dess expansion utåt begränsas dock temporärt av isskjutningen, som årligen skrapar bort eller skalar av de yttersta buskarna. Inåt land konkurreras havtornet ut av andra buskar och träd, så att en bård bildas utefter stränderna. I kustområdena etablerar den sig även en bit inåt land på störd, sandig mark, t.ex. vägkanter och grustag. Havtornet har förmåga att binda kväve, något som bidrar till den rika vegetation som förekommer i strandsnåren.
Förändring + 24 %. – En ökning har registrerats, något som kan bero dels på bättre rapportering i kustområdena, dels på ett ökat antal förekomster i söder och i inlandet, vilka har sitt ursprung i odlade exemplar. Havtornskvistar med bär blev mycket uppskattade som prydnadsväxter i början av 1930-talet och såldes på torgen i stor skala (Sandberg 1937). Buskarna skattades i Norduppland så hårt att man befarade att bestånden skulle ta skada, varför det infördes ett förbud mot försäljning. Populariteten var dock kortvarig och har under det senaste decenniet i viss mån bytts mot intresset för de vitaminrika frukterna, trots att de är mycket svårplockade.