kransborre
Marrubium vulgare
Flerårig ört, bofast i Sverige, numera endast på Öland och Gotland, förr även på fastlandet. Tidigare odlad som medicinalväxt och under framförallt 1800-talet förvildad på många lokaler. Fridlyst, rödlistad. Ej funnen efter 1990.
Almq. Förr tämligen sällsynt i kust- och Mälartrakterna (upp till Norrtälje och Uppsala); synes överallt ha utdött under 1800-talet; senare blott ett tillfälligt adventivfynd.
Almq. Förr tämligen sällsynt i kust- och Mälartrakterna (upp till Norrtälje och Uppsala); synes överallt ha utdött under 1800-talet; senare blott ett tillfälligt adventivfynd.
Första fynd
Först noterad i Blomboken: ”ad collem arcis Upsaliensis etc.” (Martinsson & Ryman 2008); först publicerad av Celsius (1735); Linné (1753): Uppsalas gator.
Lokaler
Tidigare ett 30-tal fynd under åren mitten av 1800-talet fram till 1903 från Ekerö, Enköping, Håbo, Knivsta, Lidingö, Norrtälje, Sigtuna, Sollentuna, Stockholm, Upplands-Bro, Uppsala och Värmdö; senast Uppsala Domkyrko Ångkvarn 1903 T. Floderus (Witte 1904).