Tall är ljuskrävande och föredrar väl dränerad mark, vilket gör att den växer spontant på både öppna och torra ståndorter, t.ex. på åsar och hällmarker. Den kan även växa på friska morän- och lerjordar, men konkurreras på sådana marker ut av gran. Tall förekommer även på mossar och i myrkanter, men då ofta som senvuxna martallar. På kustklippor och på öar blir tallen kraftigt formad av vinden, men är mycket motståndskraftig mot stormar.

Tall planteras, men inte alls i samma utsträckning som gran, bl.a. därför att älgarna ofta betar av ung- och småplantorna. Detta kommer att leda till en avsevärd minskning av tallskogar.