Taxasida

smalgentiana

Gentianella amarella

(L.) Börner

smalgentiana är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

smalgentiana är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • smalgentiana
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Gentianella amarella
Vetenskapligt namn, fullständig form
Gentianella amarella (L.) Börner
Svenskt namn
smalgentiana
norwegianBokmal
bittersøte
norwegianNynorsk
bittersøte
Finskt namn
horkkakatkero
finlandSwedish
ängsgentiana
Danskt namn
Smalbægret ensian
Foton
Torbjorn Tyler
Funäsdalen 2017-07-13
Ingemar Gustafsson
Orsa 2021-06-25
Ingemar Gustafsson
Orsa 2019-07-21
Börje Wernersson
Söderhamn 1996-07-20
Patrik Engström
Norr Fjällnäs 2014-07-24
Katarina Stenman
Risbäck 2017-07-25
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Se ängsgentiana Gentianella amarella subsp. amarella

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Se: ängsgentiana Gentianella amarella subsp. amarella

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Se ängsgentiana Gentianella amarella subsp. amarella

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Se ängsgentiana Gentianella amarella subsp. amarella.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Se ängsgentiana Gentianella amarella subsp. amarella.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Se ängsgentiana Gentianella amarella subsp. amarella

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Se ängsgentiana Gentianella amarella subsp. amarella

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Se ängsgentiana Gentianella amarella subsp. amarella.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Se ängsgentiana Gentianella amarella subsp. amarella.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1505 Gentiana amarella L.

This species s. lat. is widely distributed in Eurasia and N. America. Subsp. amarella occurs in Europe and W. and C. Siberia. The population in Scotland and on Iceland is distinguished as subsp. septentrionalis (Druce) P ritch. in Fl. Eur. 3/1972, p. 65. In C. and NE. Asia and in N. America subsp. acuta (Michx) Hult. is widely distributed. The population on the Aleutians and along the Alaskan coast is subsp. acuta var. plebeja (Cham.) Hult. Subsp. heterosepala (Engelm.) Gill. occurs in the S. Rocky Mts. Totally the species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 138, 360 f. and map 130). Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 356.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Ängsgentiana har i Sverige haft sin rikaste förekomst i södra Norrland och Mellansverige; söder om mellersta Västergötland och mellersta Östergötland har den alltid varit en sällsynthet. Den är kalkgynnad och växer huvudsakligen i artrik, ogödslad gräsmark som hävdas med slåtter eller måttligt bete. Förekomster i störd miljö (vägkanter, grusgropar och liknande) liksom till synes helt naturliga förekomster (t.ex. på klipphällar) är kända från kalkområden, men inte från Småland. Arten har överallt gått tillbaka mycket, exempelvis har den förlorat mer än 95 % av sina kända lokaler i Uppland sedan 1945 (Lennartsson & Svensson 1995).
Småländska belägg av ängsgentiana representerar var. lingulata, och om denna finns det ytterligare några litteraturuppgifter. För övriga fynd saknas uppgift om varietet. Sen ängsgentiana är alltså inte känd från landskapet.
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 9 rutor i de norra och nordöstra delarna. – Gammal, nu försvunnen kulturföljeslagare.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Smalgentiana företräds i Norden av ängsgentiana subsp. amarella och islandsgentiana subsp. septentrionalis, bara den förstnämnda är känd från Sverige. Islandsgentiana är förutom på Island funnen i sydvästra Norge. Ängsgentiana delas i sin tur in i två varieteter: tidig ängsgentiana var. lingulata och sen ängsgentiana var. amarella. Tidig ängsgentiana blommar i juni–juli, har få och långa ledstycken samt tunglika, trubbiga blad. Den tidiga blomningen är troligen en anpassning till slåtter och några av de öländska lokalerna är gamla slåtterängar. Sen ängsgentiana blommar i slutet av juli–september, den har många och korta ledstycken och bladen är spetsiga till formen. Det finns inget säkert fynd från Öland av sen ängsgentiana, på grannön Gotland växer den främst i källmyrar.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Se ängsgentiana Gentianella amarella subsp. amarella

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.

Se ängsgentiana Gentianella amarella subsp. amarella

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tämligen sällsynt i Uppland som helhet, men betydligt vanligare i den norra – nordöstra delen av landskapet. 132 kartblad, 216 kvadranter.
Almq. ssp. lingulata: ojämnt spridd i större delen av landskapet, men i Heby sällsynt; ssp. axillaris tämligen sällsynt åtminstone upp till Forsmark och Tolfta, synes sällsynt i kusttrakterna och än mer i skärgården.
Ängsgentiana är något av en karaktärsart för naturbetesmarker och slåtterängar, men dess vanligaste ståndorter är nu skogsbilvägar, vändplaner i skogen och gräsbundna vägkanter i kalktrakterna. I Norduppland förekommer den ganska allmänt på igenväxande, fuktiga skogsbilvägar och kan där växa i stor mängd utefter ganska långa sträckor. Man finner den i denna miljö tillsammans med andra ängsväxter som ängsskallra, rosettjungfrulin, tätört och slåtterblomma.
Det är väl dokumenterat att ängsgentiana har gått kraftigt tillbaka i sina ursprungliga miljöer (Lennartsson 1997). För Upplands del beräknar Lennartsson & Svensson (1996) att 96–98 % av förekomsterna försvunnit under de femtio åren från 1945 till 1994. De rika förekomsterna på skogsbilvägarna ger dock en ganska positiv bild av läget, även om det inte är ”rätt” miljö.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Ängsgentianan har troligen kommit in med äldre jordbruk och ängsskötsel. Arten nämns första gången 1833 av K.F. Thedenius som såg den på Brynäs i Gävle. Den anges vara sällsynt i Gävletraktens växter 1848, i den senare utgåvan 1863 uppges den förekomma flerstädes. Arten är flitigt rapporterad – sammanlagt finns 36 gamla lokaler. Ängsgentianan finns numer nästan uteslutande i landskapets kalktrakter och har under 1900-talet spridit sig längs skogsvägar. Tidigare hade den dock större utbredning men de flesta gamla lokaler är nu försvunna. Igenväxning efter upphörande slåtter och bete är de viktigaste orsakerna till försvinnandet.
Den mest typiska följeväxten är vildlin (57%), men brunört, rödklöver, prästkrage, ögontröst och rödven är också vanliga.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Ängsgentianans utbredning är koncentrerad till kalktrakter men arten förekommer också på riklokaler i surare områden. Liksom fältgentianan G. campestris växer den på gammal lågvuxen ängsmark men är inte lika bunden som denna till biotopen. Man ser den väl så ofta i diken och kanter som ute på ängarna. Ängsgentiana står helst på frisk till svagt fuktig mark, men den kan även växa helt torrt i vägkanter på kalkrikt grus som i Borgsjö. Den kan förekomma i helt tät grässvål som i Alnö Ås och Borgsjö Granboda men föredrar störda ytor på ängarna, t.ex. hjulspår, stigkanter eller andra glesvuxna fläckar; även ofta i körspår på övergivna vägstumpar och bruksvägar eller som i Borgsjö Hallsta massvis i en gammal grustäkt. Den är också sedd på tunt jordtäcke på rik kulturhällmark i Selånger Hällom. Mer fuktigt kan den dyka upp i källdrag, i diken eller på en kobetad naturängkant intill en bäck i Stöde Ede. Arten är dock knappast betesgynnad – den fanns på 1950-talet på nipa i Liden Högland men försvann liksom brunkulla Nigritella nigra i samband med inägobete med kor på lokalen. Arten minskar p.g.a. ängsmarkens försvinnande men missgynnas också av försurning och urlakning.