lappvide
Salix lapponum
En nordlig art som söderut når till Dalsland–Närke–Östergötland. Den är tämligen sällsynt i norra Uppland, något vanligare i den nordvästra delen. 65 kartblad, 88 kvadranter.
Lappvide förekommer som enstaka buskar i fuktiga till blöta, oftast öppna marker, såsom starrbeväxta mader, igenväxande fuktängar, kärrkanter intill sjöar och i sumpskogar.
Förändring - 32 %. – Minskningen beror troligen på att tidigare öppna starrmader har vuxit igen till sumpskog.
Lappvide förekommer som enstaka buskar i fuktiga till blöta, oftast öppna marker, såsom starrbeväxta mader, igenväxande fuktängar, kärrkanter intill sjöar och i sumpskogar.
Förändring - 32 %. – Minskningen beror troligen på att tidigare öppna starrmader har vuxit igen till sumpskog.
Första fynd
Först publicerad av Ehrhart (1790): Uppsala.
Lokaler
De ostligaste förekomsterna, fynd efter 1990:
Norrtälje Fasterna Lövsjöns sydsida (11I6h4740) 2000 JEM (h); Gottröra Viksjöns västra del (11I6g2711) öppet kärr, 25 buskar 2001 JEM (h);
Uppsala Bladåker 500 m SV om Brobol (12I0i4018) 2002 MHE;
Östhammar Alunda Ål, 200 m N gården (12I1f4901) kärrkant UKS; Harg V om Stockbysjöns norra del (12I5h3739) vassbevuxen sankmark och angränsande sumpskog 1997 EZA (h).
Norrtälje Fasterna Lövsjöns sydsida (11I6h4740) 2000 JEM (h); Gottröra Viksjöns västra del (11I6g2711) öppet kärr, 25 buskar 2001 JEM (h);
Uppsala Bladåker 500 m SV om Brobol (12I0i4018) 2002 MHE;
Östhammar Alunda Ål, 200 m N gården (12I1f4901) kärrkant UKS; Harg V om Stockbysjöns norra del (12I5h3739) vassbevuxen sankmark och angränsande sumpskog 1997 EZA (h).
