stenbräken
Cystopteris fragilis
Stenbräken växer på hällmarker med varierande bergartssammansättning, från sur till basisk. Den föredrar ljusöppna växtplatser och förekommer i klippskrevor på hällar i betesmarker, på åkerholmar och i stenrösen samt på stenmurar och stenskoningar, även i städer.
Första fynd
Först noterad i Blomboken: ”Diurgarden” (identifieringen något osäker, Martinsson & Ryman 2007); först publicerad av Linné (1753): Helga Trefaldighet, Gottsundabergen.
Utbredning
Allmän i Uppland. - 559 kartblad, 1293 kvadranter.
Almq. I kust- och kulturbygderna mer eller mindre allmän, eljest spridd, till yttre skärgården.
