skogsvicker
Vicia sylvatica
Allmän i Uppland, men ovanligare i jordbruksbygderna i landskapets sydvästra hälft. 551 kartblad, 1553 kvadranter.
Skogsvicker växer på fuktig till frisk skogsmark i ängsgranskog, bland- och lövskog, ofta där det är blockrikt. Den förekommer även i skogsbryn och hagar, igenväxande ängar, på vägkanter, vid skogsbilvägar och på tippar. På nya kalhyggen kan den ibland utvecklas explosionsartat.
Förändring + 5 %. – En viss ökning av skogsvicker kan bero på att skogsbetet minskat eller upphört.
Skogsvicker växer på fuktig till frisk skogsmark i ängsgranskog, bland- och lövskog, ofta där det är blockrikt. Den förekommer även i skogsbryn och hagar, igenväxande ängar, på vägkanter, vid skogsbilvägar och på tippar. På nya kalhyggen kan den ibland utvecklas explosionsartat.
Förändring + 5 %. – En viss ökning av skogsvicker kan bero på att skogsbetet minskat eller upphört.
Första fynd
Först noterad i Blomboken: ”Diurgården” (Martinsson & Ryman 2007); först publicerad av Celsius (1735), enl. Gertz (1925): ”I Roslagen, öfwerflödigt, med thet namnet Hare-wijar” (S) och ”Wid Dannemora grufwa på Täpp-udden” (S); Linné (1753): Helga Trefaldighet, Gottsundabergen.
