blåklint
Centaurea cyanus
Mer information om arten
Tämligen allmän i Uppland. 387 kartblad, 762 kvadranter.
Almq. Allmän, åtminstone ut till skärgårdens större öar.
Blåklint är sedan gammalt känd som åkerogräs. Fortfarande växer den i odlade åkrar och trädor, ibland i ganska stor mängd, men många förekomster finns i andra kulturskapade miljöer: på vägkanter, kring gårdar, på järnvägsområden, i diken, nysådda gräsmattor och på skräpmarker.
Blåklint har drabbats hårt av utsädesrensning och besprutning (Svensson & Wigren 1985), men den har inte minskat i lika hög grad som många av de andra åkerogräsen. En del av förekomsterna kommer säkert från odling som prydnadsväxt eller från gräsfröblandningar med inslag av örter, ”ängsfröblandningar”.

Första fynd

Först publicerad av Celsius (1735); Linné (1753): Uppsala, Stadsåkrarna.
karta