Förekommer framför allt utefter kusten och i skärgården, där den är allmän. 367 kartblad, 790 kvadranter.
Almq. I Mälartrakterna och slättbygderna spridd (okänd i många socknar); eljest tämligen allmän (främst i Roslagens sjötrakter och i yttre skärgården).
Höskallra växer i allmänhet ovanför högsta vattenståndslinjen på havssträndernas strandängar, på stenbundna strandängsfragment, i kanten av strandsnår och i klippskrevor. När den dränks av extrema högvatten svartnar den och dör. I inlandet förekommer höskallra i betesmarker, på vägkanter och skogsbilvägar, i diken och på sank, övergiven åkermark.
Höstskallra och äkta höskallra har i allmänhet inte åtskiljts under inventeringen och tycks vara svåra att identifiera. På havsstränderna blommar redan i juni en form som överensstämmer med äkta höskallra, d.v.s. fågrenig och med relativt breda stjälkblad. Dessa plantor går i frukt om de inte skadas av högvatten och bildar senare sidogrenar, som blommar i augusti. De har då höstskallrans karaktärer med rik grenighet och utspärrade grenar. I toppen finns mogna och tomma kapslar och stjälkarna har i nedre delen tappat sina blad. Genomgång av delvis äldre herbariematerial visar att framför allt i de västligaste socknarna, men även och på andra ställen i inlandet, förekom senblommande former med höstskallrans egenskaper, men även här är tidigblommande, fågrenade, bredbladiga former dokumenterade.
Den rödlistade åkerskallran är inte funnen under inventeringen, men finns i form av några äldre herbarieexemplar.