grusviva
Androsace septentrionalis
Sällsynt i Uppland. 35 kartblad, 39 kvadranter.
Grusviva växer på sandig och grusig mark, oftast där vegetationen är störd. Den förekommer på torrbackar, grusåsar och hällar med tunt sandlager, i grustag, på sandplaner och stationsområden.
Förändring - 19 %. – Grusviva har totalt minskat, kanske därför att många störda sandmiljöer vuxit igen och eftersom grusvivan är så sällsynt att nya lokaler sällan etableras. I norra Uppland har dock antalet lokaler blivit fler och många bestånd är stabila, även om de varierar i individantal från år till år. På de båda nordliga lokalerna som Almquist (1929) nämner, Hållnäs Rossholm och Hargs bangård, finns grusviva fortfarande kvar.
Grusviva växer på sandig och grusig mark, oftast där vegetationen är störd. Den förekommer på torrbackar, grusåsar och hällar med tunt sandlager, i grustag, på sandplaner och stationsområden.
Förändring - 19 %. – Grusviva har totalt minskat, kanske därför att många störda sandmiljöer vuxit igen och eftersom grusvivan är så sällsynt att nya lokaler sällan etableras. I norra Uppland har dock antalet lokaler blivit fler och många bestånd är stabila, även om de varierar i individantal från år till år. På de båda nordliga lokalerna som Almquist (1929) nämner, Hållnäs Rossholm och Hargs bangård, finns grusviva fortfarande kvar.
Första fynd
Först publicerad av Celsius (1735), enl. Gertz (1925):”På sandbackarna wid Flötsund och på badstugutaket i Waksala”; Linné (1745): Uppsalatraktens soliga, trädlösa kullar.
