jättebalsamin
Impatiens glandulifera
Jättebalsamin har sitt ursprung i Himalaya på ungefär 2000 meters höjd. Sedan början av 1900-talet har den odlats i Sverige som ettårig prydnadsväxt och under de senaste årtiondena spritt sig kraftigt i naturlig miljö, så att den numera i vissa trakter betraktas som en invasionsart (Larsson & Martinsson 1998). I Uppland är den ännu tämligen sällsynt. 216 kartblad, 285 kvadranter.
Jättebalsamin förekommer som naturaliserad på å-, bäck- och sjöstränder, i skogsbryn och på hyggen, vid vägar och på skräpmarker, bl.a. trädgårdsutkast.
Från att fram till 1940-talet ha varit känd endast från ett fåtal platser kring Stockholm och Uppsala har jättebalsamin nu spritt sig över hela landskapet. Spridningen fortsätter, men den tycks i Uppland ännu inte uppträda som en allvarlig invasionsart. Expansionen kan förklaras dels av ökad odling, dels av minskat bete och minskande kreaturstramp, vilket gör det möjligt för jättebalsaminen att etablera sig och växa ut till stora bestånd.
Jättebalsamin förekommer som naturaliserad på å-, bäck- och sjöstränder, i skogsbryn och på hyggen, vid vägar och på skräpmarker, bl.a. trädgårdsutkast.
Från att fram till 1940-talet ha varit känd endast från ett fåtal platser kring Stockholm och Uppsala har jättebalsamin nu spritt sig över hela landskapet. Spridningen fortsätter, men den tycks i Uppland ännu inte uppträda som en allvarlig invasionsart. Expansionen kan förklaras dels av ökad odling, dels av minskat bete och minskande kreaturstramp, vilket gör det möjligt för jättebalsaminen att etablera sig och växa ut till stora bestånd.
Första fynd
Först funnen i Stockholm, Djurgården, Rosendal på kompost 1917 A.L. Segerström (LD, S); först publicerad av Qvarfort (1929): Stockholm Frihamnen 1928 (G.A. Westfeldt).
