ängshavre
Helictochloa pratensis
Allmän i Uppland som helhet, men ovanligare i den nordvästra delen. 576 kartblad, 1667 kvadranter.
Almq. Allmän i kulturtrakter på fastlandet och Mälaröarna, i skärgården spridd (nästan blott på de stora öarna).
Ängshavre är en av karaktärsarterna för torrängar och ingår som en viktig art i den s.k. stäppfloran, som omfattar ett antal mer eller mindre kalkgynnade torrmarksväxter. Ängshavre förekommer i naturbetesmarker, skogsbryn, på torrbackar och gravfält, stundom även på torra vägslänter.
De i torrängsfloran ingående arterna minskar alltmer när hävden minskar eller upphör och kvävenedfallet gynnar de mera storvuxna, konkurrenskraftiga arterna. Ängshavre hör dock till de arter som klarar sig kvar längst och till och med ökar den närmaste tiden efter det att hävden upphört. Ofta kan man av kvardröjande ängshavre sluta sig till var det tidigare funnits artrika torrängar.
Almq. Allmän i kulturtrakter på fastlandet och Mälaröarna, i skärgården spridd (nästan blott på de stora öarna).
Ängshavre är en av karaktärsarterna för torrängar och ingår som en viktig art i den s.k. stäppfloran, som omfattar ett antal mer eller mindre kalkgynnade torrmarksväxter. Ängshavre förekommer i naturbetesmarker, skogsbryn, på torrbackar och gravfält, stundom även på torra vägslänter.
De i torrängsfloran ingående arterna minskar alltmer när hävden minskar eller upphör och kvävenedfallet gynnar de mera storvuxna, konkurrenskraftiga arterna. Ängshavre hör dock till de arter som klarar sig kvar längst och till och med ökar den närmaste tiden efter det att hävden upphört. Ofta kan man av kvardröjande ängshavre sluta sig till var det tidigare funnits artrika torrängar.
Första fynd
Först publicerad av Celsius (1735); Linné (1756): Helga Trefaldighet, Rickomberga.
