Sumpnycklar förekommer i öppna eller glest buskbevuxna, blöta extremrikkärr och kan ibland kvarleva i täta bestånd av bladvass. Den kan i enstaka fall även förekomma i fattigare miljöer, se nedan.
Arten växer vanligen tillsammans med flera andra sällsynta extremrikkärrsarter och dess biotop är alltid skyddsvärd. Lokalerna har tidigare ofta betats och många som inte längre hävdas växer nu långsamt igen. Förändrad hydrologi är ett annat hot. Att fler lokaler är kända nu än under tidigt 1900-tal beror troligtvis på bättre kunskap om arten.
Första fynd
Variation
De allotetraploida taxa, som finns inom släktet Dactylorhiza brukar numera inordnas som underarter under majnycklar Dactylorhiza majalis (Hedrén 2005). Av dessa har sedermera lappnycklar ssp. lapponica i svenska fjällen och sumpnycklar ssp. traunsteineri vid en genomgång genetiskt visat sig så närbesläktade att dessa bör sammanföras. Då ssp. lapponica är det äldsta namnet vinner det företräde över ssp. traunsteineri (Nordström & Hedrén 2008). Allotetraploida arter har bildats genom korsning mellan två diploida arter och fördubbling av kromosomtalet. I den likaledes allotetraploida D. majalis ssp. sphagnicola ingår D. maculata ssp. maculata som en av föräldrarna, men ssp. sphagnicola har ännu inte kunnat bekräftas från Uppland.
Utbredning
Sällsynt i Uppland som helhet, utbredningen koncentrerad till den nordöstra delen av landskapet och utanför detta område finns bara några få fynd. 49 kartblad, 60 kvadranter.
Almq. Runmarön flerstädes; Möja; Roslags-Kulla; Länna; Björkö; Singö; Börstil; Hållnäs; Älvkarleby.
Lokaler
Några fynd efter 1990 i annan miljö än extremrikkärr:
Norrtälje Rimbo Bolsmossen (11I5i3116) talrikt i vitmossor tillsammans med storsileshår och vitag 1997 AAN (S); Söderby-Karl 600 m VNV om Norrmarjum (11J8b4149, 8c4100) i laggen och kantzonen till en öppen fattigmosse, riklig JEM, först funnen 1976 av JEM, senare omdiskuterad men publicerad som sumpnycklar vid upptäckten (Ekman 1985). Båda dessa populationer är bekräftade som sumpnycklar med analys av plastid-DNA, dvs DNA i kloroplasterna vilket nedärvs från fröföräldern (Nordström & Hedrén 2008).
Anm: Belägg från flera av dessa lokaler (i S) har bekräftats av H. Æ. Pedersen 2007.
