Granbräken växer fuktigt, ofta skuggigt och är något kalkgynnad. Den förekommer mest i sumpskogar med både gran, al och björk, ofta i trädridån kring kärr och mossar, men även i öppna kärr och vid sjöstränder, stundom växande bland vass. Många gånger står den kvar trots att våtmarken dikats ut. På skärgårdsöar finner man den i fuktsvackor och småkärr på hällarna.

Förändring +10 %. – Granbräken har ökat, men bestånden är oftast små med ett fåtal, glest spridda exemplar. I några homogena, dikade myrar kan man dock finna massbestånd, t.ex. på delar av Heby Nora Kerstinbomyran, där den över stora områden är den vanligaste ormbunken i gles, dikad skog och väster om Stora Bastholmen, där den är riklig i dikad lövsumpskog. Se även Maad m.fl. (2009).