vit sötväppling
Melilotus albus
Mer information om arten
Tämligen allmän i Uppland. 470 kartblad, 1050 kvadranter.
Almq. Tämligen sällsynt, oftast mer eller mindre tillfällig.
Vit sötväppling växer på störd, öppen, grusig eller sandig kulturmark. Den sprids troligen med grus och koloniserar mycket snabbt nyröjd mark som sandplaner, vägkanter, parkeringsplatser, järnvägsområden, grustag och skräpmarker. I mera naturlig miljö finns den på sandbrinkarna vid Dalälven.
I förra hälften av 1900-talet var vit sötväppling en sällsynt växt som man mest påträffade i hamnar. Ännu på 1960-talet var den ovanlig, men sedan dess har den ökat kraftigt och förefaller nu att kunna etablera sig över hela landskapet där nyröjd sand- eller grusmark erbjuds.

Första fynd

Först noterad av Celsius (senast 1742), enl. Gertz (1825): ”uthi Kongstr. I Ups.”; först publicerad av Wahlenberg (1820); Almquist (1929): äldsta uppgift Lövstabruk 1814 (Hartman manuskript).
karta