glasört
Salicornia europaea
Den svenska utbredningen för glasört omfattar kusten från Bohuslän till Uppland samt Norrbotten. Den finns även på Åland. I Uppland finns den bara på en lokal.
Almq. Ytterst sällsynt.
Glasört förekommer på havsstrandängar i s.k. saltskonor, d.v.s. svackor med gles vegetation, dit högvattnet når in och där det vid vattnets avdunstning blir en saltanrikning. Den kan även växa i hjulspår, som kan ge likartade förhållanden.
Almq. Ytterst sällsynt.
Glasört förekommer på havsstrandängar i s.k. saltskonor, d.v.s. svackor med gles vegetation, dit högvattnet når in och där det vid vattnets avdunstning blir en saltanrikning. Den kan även växa i hjulspår, som kan ge likartade förhållanden.
Första fynd
Först publicerad av Almquist (1929): Österlövsta 1917, se nedan.
Lokaler
Ett fynd efter 1990. – Tierp Österlövsta V om Yttergrund (13I2b1302) strandäng SVS.
Glasört växer på denna lokal i saltskonor på betade strandängar tillsammans med saltnarv, gulkämpar och saltgräs. Växtplatsen är känd sedan 1917 (E. Almquist, UPS). Landhöjningen har gjort att de översta växtplatserna nu ligger ganska högt upp på strandängen, dit högvattnet sällan når och där miljön vissa år är alltför torr. Dessa bestånd förefaller vara allt mer avtagande, men saltört sprider sig successivt till lägre liggande delar av strandängen och etablerar sig på blötare ställen. Den kommer då att få de förhållanden som enligt herbarieetiketter rådde 1953, då glasört växte ”längst ut mot havet”, i ”skona i yttersta driftvallen” och i ”skona på mycket låg nivå” (J.A. Nannfeldt, UPS).
Glasört växer på denna lokal i saltskonor på betade strandängar tillsammans med saltnarv, gulkämpar och saltgräs. Växtplatsen är känd sedan 1917 (E. Almquist, UPS). Landhöjningen har gjort att de översta växtplatserna nu ligger ganska högt upp på strandängen, dit högvattnet sällan når och där miljön vissa år är alltför torr. Dessa bestånd förefaller vara allt mer avtagande, men saltört sprider sig successivt till lägre liggande delar av strandängen och etablerar sig på blötare ställen. Den kommer då att få de förhållanden som enligt herbarieetiketter rådde 1953, då glasört växte ”längst ut mot havet”, i ”skona i yttersta driftvallen” och i ”skona på mycket låg nivå” (J.A. Nannfeldt, UPS).