hällebräken
Woodsia ilvensis
Hällebräken växer ljusöppet i springor och skrevor på hällar och bergbranter, men även på planare partier, helst på basiska bergarter, men även på sur–intermediär berggrund som översilas av kalkhaltigt, mineralrikt grundvatten.
Förändring -31 %. – De tre arterna av småormbunkar, som växer i springor på hällar och bergsbranter: gaffelbräken, svartbräken och hällebräken har alla minskat. Orsaken kan vara att deras växtplatser har blivit alltför skuggiga i samband med igenväxningen så att solinstrålningen inte längre ger ett lämpligt mikroklimat. Detta kan stämma med att hällebräken, som förefaller vara den mest ljuskrävande av de tre arterna, har drabbats av den största minskningen.
Första fynd
Först publicerad av Celsius (1735); Linné (1753): Helga Trefaldighet, Gottsundabergen.
Utbredning
Mindre allmän i Uppland. - 234 kartblad, 365 kvadranter.
