pimpinellros
Rosa spinosissima
Mer information om arten

Ursprunglig i Europa, även i Sverige, men de uppländska förekomsterna härstammar från odlade buskar. Pimpinellros har odlats allmänt och länge. Den sprids med rotskott och kan vara långvarigt kvarstående eller stundom förvildad. Tämligen sällsynt i Uppland. Rödlistad som vildväxande. 155 kartblad, 215 kvadranter.
Almq. Ofta odlad, flerstädes förvildad eller kvarstående från äldre odling.
Pimpinellros påträffas oftast som kvarstående kring bebyggelse, vid ödegårdar, på gammal tomtmark, kring häckar och stengärden, men även spridd till vägkanter, trädgårdsutkast, skräpmark och tippar.

Två varieteter har urskiljts: var. altaica stor pimpinellros och var. pimpinellifolia liten pimpinellros, vilka båda förekommer som förvildade.
Liten pimpinellros har en västlig spontan utbredning, närmast i Danmark och är den som funnits som ursprunglig i Sverige. Kulturformer odlas i trädgårdar och dyker upp som förvildade i utkastmiljöer. Rosen förekommer också i övergivna trädgårdar. Flertalet fynd som rapporterats som Rosa pimpinellifolia är sannolikt denna (eller möjligen gul pimpinellros).
Stor pimipinellros förekommer vildväxande i nordvästra Kina, Mongoliet och Sibirien. I Sverige odlas rosen som prydnadsväxt och påträffas som förvildad med trädgårdsutkast eller som kvarstående odlingsrest. Tre aktuella fynd, men flera finns antagligen bland rapporterade pimpinellrosor som inte bestämts under artnivå.

Första fynd

Först funnen i Sigtuna, vägkant 1932 S. Qvarfort (S); först publicerad av Almquist (1965): Gamla Uppsala by.

Lokaler

Fynd av stor pimpinellros. – Ekerö Färingsö 950 m OSO om Svartsjö slott (10I6b3702) f.d. avfallstipp för trädgårdsavfall, numera skidbacke 2001 SNO; Uppsala Danmark Vedyxatippen längs infarten (11I7c3410) vägkant, utkast 2006 E. Ljungstrand m.fl.; Östhammar Film 500 m SO om Blåshålet nära Österbybruk (12I5d1621) tipp 2006 GEK, JEM (h).
karta