vitrapunkel
Phyteuma spicatum
Mer information om arten
Ursprunglig i stora delar av Europa, norrut till södra Norge, södra Sverige och Estland; odlad som flerårig prydnadsväxt, mycket sällsynt som kvarstående eller förvildad i Uppland. 5 kartblad, 7 kvadranter.
Almq. Förvildad eller tillfälligt adventiv.
Vitrapunkel har påträffats på ödetomter och i parker, någon gång spridd till kanten av en stig.
De båda underarterna har i allmänhet inte skiljts ut.

Första fynd

Först publicerad av Hedbom (1912): Uppsala, på en gård i staden.

Lokaler

Fynd efter 1990. – Enköping Enköping Fagerskogen (11H3e0308) vid motionsstig 1993 K.-G. Segland; Järfälla Jakobsberg Viksjö strax SO om Gåseborg (10I7c3312) i lövskogslunden, helt naturaliserad 1993 JWI; Nacka Boo Skepparholmen (10I6h3240 och 3341) parkartad gräsmark 1994 JED, 2002 HGU, tidigare funnen på lokalen (Hylander 1943a); Sollentuna Sollentuna Tegelhagens slottspark (10I7e4142) tusentals ex, minst 250 kvadratmeter 2004 HGU; Solna Solna Beylons park (10I7f2006) 1991 ASE (S); Stockholm Engelbrekt Torphagen (10I7f0726) ödetomt 1993 ASE (S); Villa Fridhem (10I7f0823) 1991 ASE, funnen1935 N. Hylander (S, UPS) och 1940 R. Westling (S).

Tidigare fynd utöver ovanstående. – Järfälla Jakobsberg Gåsberget (Sandberg 1951); Norrtälje Norrtälje lund 1946 T. Wittholm (GB); Stockholm Oscar Blockhusudden 1935 N. Hylander (S, UPS); Upplands-Bro Låssa Ådö 1912 (Almquist 1929); Uppsala Domkyrko Kyrkogårdsgatan 19 (Almquist 1965); Tensta N om Fäboda, intill Älvkarlebykraftledningen i höjd med stolpe 64 i gransnår 1982 (Eriksson 1983); Östhammar Forsmark Forsmarks park 1917 (Almquist 1929). – Ytterligare uppgifter från Stockholmsområdet, se Almquist & Asplund (1937), även Hylander (1943a).