Ursprungligen från södra Europa och Asien. Sällsynt i Uppland, med flertalet förekomster i Stockholmstrakten. 31 kartblad, 42 kvadranter.
Almq. Tillfällig adventivväxt.
Fikonmålla förekommer på störd, öppen, ofta lerig jord, i schaktmassor på tippar, nyanlagda gräsytor och blomrabatter, vägkanter, industritomter och hamnar.
En ökning har noterats under senare år, troligen som följd av ökad utfodring med fågelfrö och som fröförorening i gräsfrö eller inkommen med blomjord.

Två underarter av fikonmålla har påträffats i landet: vanlig fikonmålla ssp. ficifolium och slät fikonmålla ssp. blomianum. Den senare är hittills endast funnen i Göteborgstrakten och Skåne. Av uppländska fynd har endast ett fåtal bestämts till underart. I samtliga fall var det vanlig fikonmålla.