stormåra
Galium mollugo
Mycket allmän i Uppland. 668 kartblad, 2365 kvadranter.
Stormåra förekommer i allehanda miljöer i kulturlandskapet. Den växer i hagar och skogsbryn, på åkerholmar, i betesmarker och andra gräsmarker, på vägkanter, i diken och på skräpmarker.
Förändring + 14 %. – Stormåra har kommit in relativt sent i den uppländska floran. Linné (1745) uppger att den är en av de sällsyntaste växterna i Sverige och ger som växtplats den gamla ärkebiskopsborgen vid Stäket i Uppland. Före 1850 var bara ett fåtal förekomster rapporterade, men i början av 1900-talet pågick spridningen i raskt tempo (Almquist 1929) och nu är den en av de vanligaste örterna i kulturlandskapet. Stormåra kan vara en besvärande konkurrent till andra växter, eftersom den växer mycket kraftigt med långa skott vilka lägger sig över vegetationen.
Stormåra förekommer i allehanda miljöer i kulturlandskapet. Den växer i hagar och skogsbryn, på åkerholmar, i betesmarker och andra gräsmarker, på vägkanter, i diken och på skräpmarker.
Förändring + 14 %. – Stormåra har kommit in relativt sent i den uppländska floran. Linné (1745) uppger att den är en av de sällsyntaste växterna i Sverige och ger som växtplats den gamla ärkebiskopsborgen vid Stäket i Uppland. Före 1850 var bara ett fåtal förekomster rapporterade, men i början av 1900-talet pågick spridningen i raskt tempo (Almquist 1929) och nu är den en av de vanligaste örterna i kulturlandskapet. Stormåra kan vara en besvärande konkurrent till andra växter, eftersom den växer mycket kraftigt med långa skott vilka lägger sig över vegetationen.
Första fynd
Först publicerad av Celsius (1732); Linné (1745): Stockholms-Näs, Almare-Stäket.
Rättelser efter publicering
Vid florans publicering var stormårans vetenskapliga namn Galium mollugo. Texten som publicerades i floran som "G. mollugo i inskränkt bemärkelse" har lagts här under rubriken "kommentarer".
