Bofast och ursprunglig i Småland, Östergötland, Södermanland, Västmanland och Uppland med rika förekomster kring Mälaren. Fridlyst. 36 kartblad, 60 kvadranter.

Misteln tar upp vatten och mineralämnen från de träd som är dess växtplats, men har förmåga till egen fotosyntes. Under inventeringen har mistel noterats framför allt på lind och lönn samt förvildade och odlade äppelträd, mera sällan på asp, poppel, björk, hagtorn och rönn. Tvärtemot äldre uppfattningar är dock inte ek känd som värdväxt. På norra Färingsö uppger Sture Nordmark att det finns åtminstone 1500 mistelbärande träd och buskar, av vilka äppelträd är de vanligaste, något som bör sättas i samband med att det där finns talrika mer eller mindre övergivna äppelträdgårdar. Walldén (1961) uppger 32 arter som värdar för mistel i Mälardalen, men om alla odlade trädarter inräknas, torde siffran bli högre.

Förändring + 88 %. – Redan Walldén (1961) konstaterade att mistelförekomsterna då ökat och att orsaken kunde vara den pågående klimatförbättringen. Han anger som medverkande skäl en ökad beskogning av landskapet, varvid bruket av lövrika marker ändrats. En mycket kraftig ökning av mistelförekomsterna har iakttagits sedan början av 1980-talet, något som kan bero på att de fröspridande fåglarna, bl.a. sidensvansar och björktrastar, i stora mängder besöker de allt rikare mistelförekomsterna och äter bären. Sådana fågelinvasioner var tidigare inte så vanliga.

En del värdträd, speciellt lindar och äppelträd, blir stundom så övervuxna av mistlar att grenar och slutligen hela träden dör.