Naturligt utbredningsområde i Öst- och Sydösteuropa och Sydvästasien, från mitten av 1800-talet förekommande i Sverige. Fridlyst.
Almq. Tillfälligt införd. Mångenstädes, ca 60 kända fyndorter.
Gaffelglim växte främst på klövervallar, men även på trädor, järnvägsbankar och ruderatplatser.
De första uppgifterna om gaffelglim i Uppland är från 1892 och tjugo år senare hade den rapporterats från ett 15-tal lokaler (Witte 1912). Åtskilliga herbariekollekter finns från åren 1910–1945. Därefter skedde en drastisk minskning, troligen beroende på förbättrad rensning av vallfrö. Efter 1945 finns endast ett fåtal rapporter.