strandnarv
Sagina maritima
Den svenska utbredningen för strandnarv omfattar havsstränder på västkusten och på östkusten från Skåne till Uppland. Nordgränsen finns på Örskär i norra Uppland. Den förekommer också på Åland och på den norska kusten norrut ända till Troms. Som uppländsk kustväxt är den sällsynt. 27 kartblad, 44 kvadranter.
Almq. Mycket sällsynt.
Strandnarv växer i små klippspringor på exponerade skär i ytterskärgården, framför allt i stänkzonen på hällar, men inte så lågt att den överspolas av vågorna. Man finner den därför inte på de låga skären. I denna utsatta miljö, oftast utan lavar och mossor, växer den tillsammans med krypnarv och saltgräs. I den södra delen av skärgården har den även rapporterats från strandängar.
Almq. Mycket sällsynt.
Strandnarv växer i små klippspringor på exponerade skär i ytterskärgården, framför allt i stänkzonen på hällar, men inte så lågt att den överspolas av vågorna. Man finner den därför inte på de låga skären. I denna utsatta miljö, oftast utan lavar och mossor, växer den tillsammans med krypnarv och saltgräs. I den södra delen av skärgården har den även rapporterats från strandängar.
Första fynd
Först publicerad av Andersson, G. m.fl. (1914): Möja, Pålskobben 1913 (E.L. Ekman).
Lokaler
Fynd efter 1990, de nordligaste lokalerna. – Östhammar Gräsö Örskär Skatudden (13I3i0620) 2002 BLJ (UPS); Örskär nordostligaste udden (13J3i0427) 2001 LGB; Tärnkobben (13I2i4830) 2000 LGB; Trutklubbarna (13J1a1503) 2000 LGB; Skottbådarna (13J1a4023) 2000 LGB; Fluttu (13J1a4404) 2000 LGB.
