svalting
Alisma plantago-aquatica
Förekommer främst på lera, dy och gyttja i mindre vatten, till exempel diken, bäckar och dammar men även i kärr och längs sjöstränder. Svalting kan förekomma i alla typer av sötvatten, utom de allra näringsfattigaste, men är vanligast i näringsrika vatten.
Första fynd
Först noterad av Linné (1731): Järfälla Kofsan (Fredbärj & Håkanson 1953); först publicerad av Celsius (1735); Linné (1753): Uppsala, Tegelhagen.
Variation
Artens storlek varierar starkt beroende på växtplats. Hos sterila exemplar på djupare vatten kan både lansettlika flytblad och relativt korta, förhållandevis styva, bandlika undervattensblad förekomma.
Utbredning
Mycket allmän i sötvatten i större delen av Uppland. I inner- och mellanskärgården tämligen allmän till mindre allmän. Mycket sällsynt i ytterskärgården. - 620 kartblad, 1954 kvadranter.
Almq. Allmän till barrskogsgränsen.
