råglosta
Bromus secalinus
Sällsynt i Uppland. Rödlistad. 26 kartblad, 30 kvadranter.
Almq. I slättbygder spridd, i skogsbygder och i skärgården tämligen allmän (till odlingsgränsen).
Råglosta var fram till början av 1900-talet ett besvärligt ogräs i höstsådd stråsäd, främst i rågåkrar. Nu för tiden uppfattas den mer som en kursiositet än som besvärligt ogräs. Flertalet av de uppländska fynden har gjorts i åkrar, på åkerkanter, trädor, även funnen i trädgårdar. Flertalet av de aktuella fynden kommer från viltåkrar och buskrågåkrar, men ett antal är från gårdsmiljöer och skräpmarker.
Råglosta har gått kraftigt tillbaka och redan Almquist (1929) konstaterade att den säkert var allmännare förr. Som ursprungligt åkerogräs i stråsädesåkrar är den nu ytterst sällsynt. Den förekommer som ogräs i rågåkrar med midsommarråg. Råglostan dök under första halvan av 1990-talet upp i ett flertal rågåkrar med buskråg, en sort härstammande från Tyskland, vilken introducerades i landet som viltgröda under 1970-talet. Råglostan förekom i dessa åkrar som ofrivilligt infört ogräs. Både buskråg och midsommarråg har korn som i storlek ligger mycket nära råglostan, vilket gör det svårare att rensa utsädet från denna (se vidare Ekman 1993). Bruket av buskråg som viltgröda upphörde under slutet av 1990-talet och så småningom försvann därvid råglostan på dessa lokaler, då de odlades upp till vall eller kom att brukas på annat sätt. I några fall spred sig råglostan tillfälligt till närliggande lämpliga lokaler. Den kunde även leva kvar några år i andra stråsädesgrödor, bl.a. vete. Flertalet av de under projektet rapporterade förekomsterna är numera utgångna. Råglostan förekommer även som odlad tillsammans med klätt i s.k. allmogeåkrar.
Almq. I slättbygder spridd, i skogsbygder och i skärgården tämligen allmän (till odlingsgränsen).
Råglosta var fram till början av 1900-talet ett besvärligt ogräs i höstsådd stråsäd, främst i rågåkrar. Nu för tiden uppfattas den mer som en kursiositet än som besvärligt ogräs. Flertalet av de uppländska fynden har gjorts i åkrar, på åkerkanter, trädor, även funnen i trädgårdar. Flertalet av de aktuella fynden kommer från viltåkrar och buskrågåkrar, men ett antal är från gårdsmiljöer och skräpmarker.
Råglosta har gått kraftigt tillbaka och redan Almquist (1929) konstaterade att den säkert var allmännare förr. Som ursprungligt åkerogräs i stråsädesåkrar är den nu ytterst sällsynt. Den förekommer som ogräs i rågåkrar med midsommarråg. Råglostan dök under första halvan av 1990-talet upp i ett flertal rågåkrar med buskråg, en sort härstammande från Tyskland, vilken introducerades i landet som viltgröda under 1970-talet. Råglostan förekom i dessa åkrar som ofrivilligt infört ogräs. Både buskråg och midsommarråg har korn som i storlek ligger mycket nära råglostan, vilket gör det svårare att rensa utsädet från denna (se vidare Ekman 1993). Bruket av buskråg som viltgröda upphörde under slutet av 1990-talet och så småningom försvann därvid råglostan på dessa lokaler, då de odlades upp till vall eller kom att brukas på annat sätt. I några fall spred sig råglostan tillfälligt till närliggande lämpliga lokaler. Den kunde även leva kvar några år i andra stråsädesgrödor, bl.a. vete. Flertalet av de under projektet rapporterade förekomsterna är numera utgångna. Råglostan förekommer även som odlad tillsammans med klätt i s.k. allmogeåkrar.
Första fynd
Först publicerad av Linné (1753): Uppsala, stadsåkrarna.
Lokaler
Tidigare sentida fynd av spontana förekomster enligt Almquist (1965). – Uppsala Helga Trefaldighet Håga 1960, Uppsala-Näs Ytternäs 1944, Vänge Brunna station 1943. Se även karta i Svensson & Wigren (1985b).
