Först uppgiven 1941 från ett stenbrott i Mörrum (UPS; motsvarande vit dunört E. ciliatum).

Amerikansk dunört/vit dunört växer bl.a. i diken, öppna kärr, ruderatmarker, samt på fuktiga grustag och åkermarker. De kan ofta uppträda i massbestånd i diken eller kärr.

I detta komplex har urskilts tre arter i Sverige, varav alaskadunört E. glandulosum är någorlunda väl skild. De två andra, amerikansk dunört E. adenocaulon och vit dunört E. ciliatum (= E. saximontanum, E. rubescens) är svåravgränsade och mellanformer mellan arterna hittas ganska ofta. De har huvudsakligen betraktats som arter inom landet, men behandling som underarter kanske kunde övervägas. Båda har blivit funna på ett flertal lokaler, men amerikansk dunört är säkerligen den allra vanligaste.

Mycket vanliga; funna i 164 rutor (93%); ej uppgivna i Holmgren (1942). Amerikansk dunört/vit dunört är utbredda i hela Blekinge. Arterna har ökat explosionsartat sedan introduktionen i mitten av 1900-talet, liksom på andra ställen i södra Sverige.