Först uppgiven från varvet i Karlskrona (LD, Aspegren 1823; som Melilotus vulgaris); dessutom tidigare uppgiven kollektivt med gul sötväppling M. officinalis utan lokal (Lindwall ms 1782).

Vit sötväppling förekommer bl.a. på ruderatmarker, banvallar och renar.

Vanlig; funnen i 72 rutor (41%); tidigare tämligen sällsynt (Holmgren 1942). Vit sötväppling är utbredd i södra och mellersta Blekinge, utom den sydöstra skärgården. Arten uppgavs bara på Listerlandet, samt i Karlshamn och Karlskrona av Holmgren (1942) och har ökat framförallt i inlandet sedan dess.