Äldre lokala namn för snärjmåra är ”binde” (Kyrkhult), ”prästlus” (Augerum), samt ”snara” (Förkärla, Kyrkhult).

Snärjmåra förekommer bl.a. vid gårdar, snår, stenrösen, renar, åkermarker och lundar. Enligt Lindblom (1830) var den mer sällsynt än småsnärjmåra G. spurium ssp. vaillantii i början av 1800-talet.

Mycket vanlig; funnen i 169 rutor (96%); tidigare allmän (Holmgren 1942). Snärjmåra är utbredd i hela Blekinge.