Blekinges Flora
Nya bofasta arter.
Se även amerikansk dunört Epilobium adenocaulon och vit dunört Epilobium ciliatum
Epilobium adenocaulon agg.
amerikansk dunört (aggregat) är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
amerikansk dunört (aggregat) är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Inga alternativa namn hittades.
Inga foton finns för detta taxon.
Inga nycklar finns för detta taxon.
Nya bofasta arter.
Se även amerikansk dunört Epilobium adenocaulon och vit dunört Epilobium ciliatum
Författaren ansluter sig helt till den av HOVDA (1973) och i Flora europaea (bd 2:311) hävdade uppfattning, att arten (enligt HOVDA a.a. dess var. adenocaulon) i fråga om blomfärgen naturligt varierar mellan vit och rödaktig. Exemplar med olika blomfärg således ej artskilda. Möjligen företräder de olika (ekologiskt fullständigt överensstämmande) färgraser. E. saximontanum Hausskn., som hos LID (1974) betecknar den vitblommiga komponenten men som i verkligheten (enligt HOVDA 1973) har blekröda-röda blommor, är hittills inte alls påvisad i Västmanland. Inte heller den vitblommiga E. ciliatum Raf., inkommen i sen tid på skilda håll i Skandinavien.
Båda färgtyperna varierar mycket i fråga om blom- och bladstorlek, behåring m.m. Möjligen är vitblommiga typer oftare mycket småblommiga än de rödaktiga.
Nu allmän (-tämligen allmän) i hela område, också i Övre Bergslagen. På omkring hälften av alla lokaler förekommer vitblommiga och rödblommiga exemplar tillsammans, detta även inom små ytor på isolerade lokaler. Utbredningstyp: U.
De närstående arterna amerikansk och vit dunört har inte urskiljts systematiskt och beskrivs därför gemensamt under namnet amerikansk dunört. Enligt artkaraktärerna i Flora Nordica 6 (Jonsell & Karlsson 2010) är det mest amerikansk dunört vi har sett. Bladformen på majoriteten av plantorna stämmer bäst med den arten, blommorna är mest rosafärgade och turioner finns nästan alltid vid stjälkarnas baser på hösten. Även när vi sett växten med vita blommor, har bladformen oftast pekat på amerikansk dunört.
I blåsippans tid kan man se millimeterstora gröna fröplantor groende ur en skida som har hamnat på den våta marken. Arten övervintrar med turioner som är upp till 5 cm breda rosetter av gröna blad intill markytan. Dessa blad är på undersidan vanligen röda. De är kraftigt uppblåsta, med ett tomrum mellan bladets övre och dess undre lager. Vid genomskärning visar sig där ett gasfyllt rum med flera millimeters tjocklek. Turionens blad smakar sött. Arten blommar från linneans till mjölkens tid.