Gammal bofast art, förr odlad som medicinalväxt och tidigt förvildad från odling; nu utgången som bofast, men tillfälligt förvildad på en soptipp. Kattmyntans frön har låg grobarhet och de är kortlivade; även plantorna är kortlivade (Svensson & Wigren 1984c). Detta har medfört att arten inte har kunnat hävda sig när odlingen av den upphörde. Senast uppgiven 1969 från Hanö i Mjällby, vid en sjöbod S om hamnen (Nordenstam 1971).
Utbredning
Mycket sällsynt; funnen i 1 ruta (0,5%); tidigare tämligen sällsynt (Holmgren 1942). Kattmynta är uppgiven som allmän vid gårdar och vägar av Aspegren (1823) och därefter som flerstädes (Svanlund 1889b). Arten gick sannolikt tillbaka redan under 1800-talet, och försvann helt från landskapet under 1900-talet när odlingen av den upphörde (se ovan).
Lokaler
Aktuella fynd. KK Rödeby Bubbetorp (3F6h 4629) sop- och byggtipp 1996–2000 SG (LD; bestånd överfyllt 2001).
