blålusern
Medicago sativa subsp. sativa
Ny bofast art; odlad som vallväxt och allmänt förvildad.
Första fynd
Först uppgiven 1854 i Karlskrona (Ankarcrona ms 1853–55, 1855); därefter repslagarbanan i Karlskrona och Stensnäs i Mörrum (Gosselman 1865).
Ekologi
Blålusern är etablerad bl.a. på renar, samt gräsmarker och ruderatmarker i tätortsområden.
Utbredning
Ganska vanlig; funnen i 69 rutor (39%); tidigare flerstädes (Holmgren 1942). Blålusern är utbredd i de södra och mellersta delarna av Blekinge. Den uppgavs som sällsynt av Svanlund (1889b) och har ökat under 1900-talet. Arten har även ökat i Skåne (Tyler & Olsson 1997) och södra Småland (Karlsson & Nosslin 1993).
