Först uppgiven utan lokal av. Aspegren (1823); första specificerade uppgift 1860 från Augerum av J. Ankarcrona (LD).

Fältarv växer på torra betesmarker och renar.

Vanlig; funnen i 123 rutor (70%); tidigare flerstädes (Holmgren 1942). Fältarv är spridd i landskapet, men ovanligare i de norra delarna och i skärgården. Arten är troligen inkommen som ogräs i vallåkrar; den uppgavs som sällsynt av Gosselman (1865), som tämligen sällsynt, främst i kusttrakterna av Svanlund (1889b) och har sedan ökat kraftigt under 1900-talet framförallt i inlandet.