Äldre lokalt namn för vägtistel är ”pockers rävhår” (Sturkö).

Vägtistel förekommer i kulturbetesmarker, vid gårdar och på vägrenar; den växer även på naturbetesmarker vid havet där den gynnas av tånggödsling.

Mycket vanlig; funnen i 168 rutor (95%); tidigare allmän (Holmgren (1942). Vägtistel är utbredd i hela Blekinge.