Vildlin förekommer bl.a. på havsstrandängar och i rikkärr; i inlandet finner man den i ängs- och hagmarker, samt även ruderat på grusmark. Den är konkurrenssvag och sannolikt beroende av hävd på icke kalkhaltiga marker, samt känslig mot övergödning.

Mindre vanlig; funnen i 27 rutor (15%); tidigare flerstädes (Holmgren 1942). Vildlin förekommer dels på kustnära lokaler på Listerlandet och i sydöstra Blekinge, dels sällsynt i inlandet. Arten uppgavs som flerstädes av Holmgren (1942) och har gått tillbaka under 1900-talet, sannolikt p.g.a. minskad hävd och gödsling av betesmarker.

Aktuella fynd (inlandsförekomster). OL Jämshög Komperskulla, 100 m S om Kompagylet (3E8f 1730) äng 1981 JS; Ramnamåla (3E8f 1131) slåtteräng 1989 IB; Kyrkhult Kullan, 300 m VSV om Rydesjöns nordspets (3E8d 4615) rik, betad fuktäng 1986 JS; KH Ringamåla 600 m O (med dragning åt S) av Mellangylet (3E9h 0743) i kanten av en trädesåker, på väg att bli betesvall, några ex 1989 ÅJ; Älmta, 200 m SSO om vägskälet (3E8i 2532) sannolikt översilad fuktängssluttning, numera utdikat1986 BlF; RO Bräkne-Hoby Röan, Blåberget (3F7c 1908, 1808) grusplan och vägkant 2002 ÅW; Eringsboda Skumpamåla, precis S om vägskälet 300 m S om Norra gölens sydostspets (4F2f 0015) igenväxande fuktäng (eventuellt tidigare slåtterhävdad) 1984 LF; Öljehult Askaremåla, 300 m S om Askaremålagylet (4F0a 0147) rikkärr 1985 JS; KK Augerum 500 m SO om stora vägskälet i Norra Flymen (3F9j 1322) betad ängsmark 1985 LM; Granemåla by, 150 m in på väg österut, bakom ett litet sågverk (4F0j 1203) betesmark 1993 KP.