Bredkaveldun förekommer i diken, medelrika eller näringsrika sjöar, högörtskärr, samt i vattenfyllda stenbrott.

Mycket vanlig; funnen i 157 rutor (89%); tidigare tämligen allmän (Holmgren 1942). Bredkaveldun är utbredd i hela Blekinge. Arten uppgavs som sällsynt vid vatten i västra Blekinge av Aspegren (1823) och har därefter ökat successivt. Även om den var relativt väl spridd redan under första halvan av 1900-talet, så har den ökat ytterligare sedan dess p.g.a. eutrofiering.